Hobby eller diagnos?!

  

Jag har lådor, skåp och korgar fulla med material som jag på allvar tror att jag någon gång kommer att använda och det kanske är sant, men då skulle jag behöva bli en bra bit över 100, eller sluta jobba redan nu för att hinna. Ändå kan jag inte säga nej när någon frågar om jag vill ha lite garn eller tyg som blivit över. Detta hände mig för ett tag sedan och jag blev ägare till en enorm kasse restgarn. Jag började sortera och hittade flera nystan med riktigt grovt ullgarn. Det var då idén föddes till att sticka in en sten. Jag har sett lite mindre instickande stenar och tyckte det var häftigt. Eftersom jag inte får plats med mer garn inne gjorde Jag i ordning en kasse med garn och stickor att ha i växthuset

  

Tänk att man kan bli så upprymd av att tänka på att man vill sticka in en sten så man knappt kan bärga sig förrän man får komma ut och sätta i gång! Det var här någonstans som tanken på att det kanske inte är helt friskt beteende väcktes. I alla fall har jag haft några härliga vårstunder med nästan medelhavsvärme i växthuset och min lilla stickning. Jag började med några maskor och har sedan ökat där jag har tyckt att det har behövts och provat på stenen allteftersom. 

  

Det var inte förrän jag kommit en bit som jag insåg att jag mot slutet var tvungen att ha hela stenen (som säkert väger en 7-8 kg) i knät hela tiden för att kunna göra minskningarna. 

  

I början av minskningarna fick jag använda 5 strumpstickor och en rundsticka för att det skulle funka. 

  

Det var en ordentlig armträning att baxa runt den varv på varv, men till slut var den instickad!

  

Varma dagar får den vara dörrstopp till växthusdörren och andra dagar bara finnas där och vara lite mjuk. Jag har redan lagt upp till en ny sten, men den här gången fick det bli en enfärgad och betydligt mindre sten. Även om det kan kännas lite krystat blir det här mitt bidrag till Klockarbarns återbruksutmaning den här veckan. När allt kommer omkring var ju faktiskt garnet rester och stenen kan väl knappast räknas som ny! 

Annonser
Categories: Återbruk, Gott & blandat, Stickat och virkat, Växthuset | 6 kommentarer

Inläggsnavigering

6 thoughts on “Hobby eller diagnos?!

  1. Ja det var ju ett fint sätt att återbruka en sten på!! 😀
    Den blev himla mysig i alla fall.

  2. Stenar återbrukar jag väldigt sällan 😀 Snacka om att bli överrskad när man tar i den fluffiga fina klumpen och den är supertung. Kul grej!

  3. Jag förstod först inte hur stor stenen var. Trodde du gjorde duktyngder. Så fin den blev som dörrrstopp.

  4. Äh, jag tycker att det låter som helt normalt beteende jag. 🙂 Blir sugen på att sticka in en sten jag också, skulle behöva ett dörrstopp till balkongen.

  5. Superfin och skojig ide! 🙂

  6. Grattis till lilla systersonen! May the 4th… är det inte jag som kommit på, men det är ju roligt att använda det, även om jag inte ens är Starwars-fan. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Blogga med WordPress.com.

%d bloggare gillar detta: